I Skallen På Pascale

Åååh!
Jag blev typ. Helt rörd.
Mina ägg blev perfekt kokade.
Fast jag glömde ta tid på hur länge dom var i.
Äe, det var ju inte hela världen.
Höhö.

Men nu börjar det komma sådär automatic.
Sådär äää, jag bara kör. jag är nye eggkoke-mannen.
Fast kvinna då.
Äggkokarpascale.

Jag har inte vart så hajp på det här med bloggandet på sistone.
Har haft en hel del för mig, så ah, det har bara..inte blivit av.
Eller jag har typ inte känt att jag haft nåt att säga av värde.
Haha..eller ah..inte för att jag brukar ha det annars heller.
Men ändå.

Ni förstår nog vart jag försöker komma.
Jag sitter ju inte inne helt gööökns med skämt och roligheter
som jag bara ÅH MÅÅSTE DEWLA MEWD MEI!
Uööööööuw life is a rollercoaster!

För faan. nån gång i livet kommer man till en viss punkt där man typ. blir tråkig.
Jag tror jag är där nu.

Jag ler inte lika ofta på mornarna.
Jag är uttryckslös när jag kollar mig själv i spegeln och ah, allt bara är.
Jag skrattar inte längre när jag kittlar mig själv.
Äe, jag har typ, kommit ur trotsåldern.

Nä, men jag hoppas ni har överseende med detta.
Och typ. vill hajpa upp mig o skriva kärleksbrev eller nåt.