I Skallen På Pascale

UöööuW!

Wharrap dawgz?

Här sitter jag, blickar ut över e4an. Eller kanske är det e18?
A ja vene.

Tänk att jag snart flyttar till den här delen av stan.
Norra.

När jag steg av tbanan försökte jag gå ostressat,
som att det inte var nå måod.
För o känna känslan liksom.
Ifall jag skulle trivas.

Jag försökte andas normalt, känna lukter,
kolla om folk ser på mig om jag ser "ny" ut.
Det är ju trots allt två månader kvar tills jag går av här dagligen, men ändå.
Bättre o börja bilda uppfattningar direkt.
Ah, men det kändes bra i alla fall.

Jag kanske till och med får en o annan granne som hälsar artigt.
Jag kanske får låna ett stearinljus ifall det blir strömavbrott i huset.

Dom har en livs här med, fast tror inte jag kommer handla där.
Eftersom ingen annan i trakten gör det så kommer produkterna 
i deras Munirs affär vara gamla, eftersom de inte går åt.
Och ärligt, man gillar ju bara ens egen livs-butik.
Jag handlar på Bredängs Livs, möjligtvis Skärholmens Livs.
Men Sätras livs? Aldrig.

O ännu värre, HÖKARÄNGENS LIVS!
Ok nu tog jag bara ett exempel, men ni hajjar nog själva vilken o-måod.

Äe, bara ens egen livs känns trust-worthy.
Eller hur man nu stavar det.

Det finns såklart en konsum här.
Där kostar mjölk typ 21, 90.
Där kommer jag bara handla emergency-grejer.

Men på det stora hela kommer jag nog trivas
jättebra här med alla Gunillor och Ernster.