I Skallen På Pascale

Fan vad störigt, jag som bestämde att
äei, inatt ska jag bannä mä få bejbisömn!
Men de bleav inge.

Jag vill att dagarna ska vara längre.
Typ 2 timmar längre.
Det hade vart perfekt.
Då hade jag hunnit måwla naglarna, fila fötterna och ah, bara få vara med mig själv.
Fast ah, om jag inte hade lagat mat ikväll hade jag hunnit det.
Och vad är egentligen värdast, flisiga hälar eller inge mat?
Flisiga hälar är mest värt!

Jag får rispa lakan inatt.
Inga konstigheter.

Fan, aså tror ni man kan bli beroende av att fila fötter typ?
Ah men typ, att huden blir besatt och ba skriker
Fiiila mej! Fiila mej, och andas med korta tag.

Jag tror nästan det.
För så är det med allt.

Om man drar på me labello på läpparna stup i kvarten,
ja då kommer läpparna skrika efter labello.

Om man tar som rutin att bajsa varje kväll kl 20:17,
ja då kommer din rumpa vilja bajsa varje kväll 20:17.

Om man går ut varje lördagkväll och dansar,
ja, då ser man ingen anledning till varför man inte skulle gå ut nästa.
För ah, varå jag brukar gå ut på lördagar? "Det är min gå ut-dag".

Inget e en grej liksom.
O man får ju inte fastna.

Men jag tror att jag fastnat för att fila mina fötter.
Jag får obehaglig känsla om dom inte är mjuka innan jag går och lägger mig.
Som att nåt ont kommer att hända mig.
Som att häxan kommer komma om natten.