I Skallen På Pascale

De e så himla synd om mej nu.
Gick hem från jobbet.

Skrämde typ iväg alla med mina hostattacker.
Fick typ tårar o vart helt varm för att det aldrig tog slut.
Så jag tog mitt pick o pack.

Aså, jag hatar när folk är sjuka o kommer ti jobbet ändå o smittar andra.
O nu var jag den personen.
Det känns själviskt - men aså..
jag har inte råd att vara sjuk i två veckor.
Men jag var tvungen att gå till jobbet för att fixa lite grejer.
Nu är det gjort o jag ligger hemma igen i min varma säng.
Chock najs.

Stackars Leo, jag har verkligen hostat hela natten.
O hela helgens nätter också.
Så jag är nog inte den enda som inte fått nå sömn.

Iaf, nu ska jag koncentrera mig på att bli frisk.
Tur att man får sjuklön iaf.

 

Titta..jag är värsta liten.

Igårkväll pratade jag på skype videow med mi mamma o papa.

Dom tyckte också synd om mig.

Jag hade planerat att åka hem tirom på helgen

för o äta go mat o bara få vara liten igen.

Men det kunde jag alltså inte.

O dom som hade lagat festmat ifall att någon utav barna skulle komma.

Jag hinner inte träffa dom på vardagarna

heller eftersom vi jobbar på olika tider.

Så helgerna är alltid familjehelger.

Men det är bra att Skype finns.