I Skallen På Pascale

Pomélo e så jävla gott.

Ah de kanske e dags o höra utav sig litte.
Jag har bara umgåtts me fämily
sen jag kom tillbaks FROM AFRICAH. (uttalas med djup hög röst)

O i början var jag faktiskt lite smått deprimireno, för o va tibaks i kylan.
Trivdes som handen i handsken där nere, i Tanz.

Jag sydde gardiner o så när jag var där.
Så nu har jag blivit helt kär i o sy.
Vill sy hela tiden.

Köpte med mig tyger där ifrån, men jag får inte bli för ivrig.
Råkade sy ett bar braller alldeles för tajt..in the kacka.
Haha.

Men övning ger fördighet.
Så jag tränar på Klas-Patrik.

 

Till en början gillade han det inte särskilt mycket.

 

Nu vart han helt bekväm i sin klänning o kände sig hajp.

Så han började spela ball o ba AA VAAD,

ville starta bråk me folk för han plötsligt blivit cool typ.

Han ba: Vem vare som kasta??

 

Men jag bad honom lugna ner sig lite.

Så han sitter här o spelar allan.

Äe, det här med skräddarsydda kläder har nog stigit honom lite över huvudet.

 

Jag frågade min brorson Darrell ifall han ville

att jag skulle sy ett par afrikanska byxor till honom.

Han ba: "A...men.......fast.....jag tycker bäst om mina svenska byxor."

 

LIIIIIILLAAA!..Helt oroli om vad jag ska tänka o allt men ändå ärlig.