I Skallen På Pascale

Oh, jag har så mycket att säga fast ändå så lite.

Är inne i en period i mitt liv där allt bara..ah.
Det bara är!
Jag lever för dagen.

Ser fram emot framtiden och var den har att erbjuda
o vad jag har o erbjuda världen.

Imorse var jag på akuten och fick medicin för min "kroniska" hosta.
Passade på att kolla upp mitt quasimodo-öga också.
Stavas han så?

Quasi-modou?
Hahaha..han e från Gambia.

Har stafylockocker o de låter ju inte så härligt, men det är det.
Lovar.

Jag har alltid velat ha STORA ögon.
Och ah, nu har ja de.

Nä nu ska jag sluta va tråki o prata tvärtomspråket.

Ska dricka upp mitt kaffe här nu o cykla till jobbet.
Jag har ju börjat cykla vart än jag ska.

Har inte köpt busskort.
Har ju mina båda ben o dom måste ju komma till användning.
Äe, man får inte vara dum heller.
Dom kom till av en anledning.

Allt man har är av en anledning.
Shit..upprepa det ordet för dig själv en gång.
Ah men prova bara..

"Allt kom till av en anledning"...

Visst är det så?