I Skallen På Pascale

Ah, det här har jag ju faktiskt inte berättat så mycket om,
men jag pluggar ju på distans.
Och ah..jag var inte den typen
som satt fastklistrad vid skolbänken
och antecknade precis allt det läraren sa.
Jag ritade och tänkte på annat.

Att göra läxor, det hände typ aldrig.
Plugga inför prov, hell no.
Hände heller aldrig.
Jag var bara extremt lat och ointresserad.

Det jag var bra på tentade jag av för att jag var bra på det,
så att jag slapp göra det.
Visserligen fick jag ju högsta betyg i de men ändå.

Jag är en svart eller vit-människa.
Tycker jag om nåt tycker jag JÄTTEMYCKET om det.
Hatar jag nåt då hatar jag det verkligen.

Allt handlar väl om inställning..

Jag BEHÖVER att nån pekar på saker
o säger - Ah Pascale DET HÄÄÄR ska duu göra!
För för mig är allt som en axelryckning.
- När det kommer till saker jag inte är intresserad av.
Såklart..

Så det här med att plugga på distans är en stoor utmaning för mig.
Usch.

Jag hatar det, och kände mig faktiskt jättedeppig igår.
Funderade på att hoppa av, men näei.
Man får inte ge upp så lätt.

Vissa saker är jobbigare att tänka än att göra.
Och precis så här är det med detta.

Själva tanken att jag BÖR göra det här - var mycket jobbigare
när jag bara tänkte det.
Men nu när jag satt mig in i det
så är det helt plötsligt inte lika jobbigt.
Vips..


Ibland måste man göra saker
man tycker mindre om för att kunna fortsätta
med sånt man faktiskt tycker om!