I Skallen På Pascale

Jag mötte upp mamma idag en sväng innan hon skulle till jobbet.
Gick upp ur min sjuksäng.
Hela lägenheten bara osade sjuk människa.
Haha "hela lägenheten"..

Ah, ni som har vare här hos mig vet att man kan nå
alla väggar om man bara ställer sig i mitten och sträcker ut armarna typ.
Men ändå.
Ni fattar.

Mamma hade gojibär till mig.
Och ah, jag har hört det - ni har hört det.
Men goji bär ska alltså vara "the shit"

Svaret på alla folksjukdomar, svaret på ALLT i livet.
Dom e så hajpade domhär bären att det inte är klokt.
Och ja, jag hajpar dom också!

Jag ba shit..! Jag ska få GOJIBÄR av mamma.

När hon räckte mig påsen kändes det som en gåva från Gud.
Jag drog fram mina bara händer och höll de mot henne, öppet.

Mina nariga, ashy-torra händer som
bevittnat om ett tungt och hårt liv i arbete.
Mina bara händer, smutsiga av jord.
Men ändå renade av mother nature.
Iaf, jag ska inte bli långrandig.


Så här står det på paketet..

"Bären kan ätas som de är, de kan även tas som snacks."

O då undrar ju jag - Vad är skillnaden?

För mig blire typ att, ah tar man dom "som dom är"
Då kan man stå typ över köksdisken o äta.
Inget är en grej man bara tar.

Elleeeeer...


Så kan man ta dom som snacks.
Men då måste man sitta ner.
Lite sådär chillt o liksom, kasta in dom i munnen.
Lite som med jordnötter.

O man måste ha en mer relaxad approach.

Typ lite som - Haa haa ah men jag kollar på film just nu,
de e en rolig film Ädäm Säändler ah men den sådär, rolig.
Jag stirrar inte ner i min skål med gojibär utan dom bara är där.
Som substitut för popcorn.

För dom som vill leva ett mer hälsosamt liv.

Japp, men det var två helt olika sätt o äta dom på.

Som dom är - eller som snacks.
Jag förstår nu.